Alla elever ska nå höga kunskapsmål #svpol

Vad kan göras åt att skolan har problem, att resultaten rasar, att lärarna känner sig otillräckliga, att inte alla elever klara skolan med fullgoda kunskaper?

Naturligtvis behövs det mer personal, personal som har utbildning för sitt jobb, personal som är stolta över det de uträttar.

Sverige är ett litet och öppet land i en starkt konkurrensutsatt värld. Det har vi varit under lång tid och vi har stora fördelar av att vara det. Men ska Sverige fortsätta att klara det måste vårt land ha utbildning i toppklass för alla elver.

Det är här som den riktigt allvarliga kollapsen i den svenska skolan har skett, likvärdigheten har rasat samman. Alltså att skolan klarar av att få alla elever att nå höga kunskapsmål oavsett om det är elever som har föräldrar med lång eller kort utbildning.

Alliansen och inte minst utbildningsminister Jan Björklund (FP) har pratat mycket om skolan de senaste åtta åren. Men under samma tid har anslagen till skolan bara ökat med 7 miljarder kronor, att jämföra med skattesänkningarna som regeringen lagt 135 miljarder på.

Det är dags för en regering som inte bara pratar om utbildning och skola utan också lägger pengar på den. En socialdemokratisk regering.

Annonser

Att ha det i huvudet eller händerna #svpol

Olof Palme brukade säga ungefär så här: ”Vi har inte råd att lämna en enda tjatte efter.” Jag brukar vara sparsam med att citera gamla deviser eftersom de är uttalade i sin tid och verklighet. Men det här känner jag är till och med ännu mera aktuellt idag.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) brukar säga: ”Alla vill inte bli akademiker.” när han skäller på Socialdemokraternas skolpolitik. Samtidigt anklagar han S för att stå för en flumskola. Det är inte helt lätt att se kopplingen däremellan.

Nej alla vill inte bli akademiker när de väljer väg efter grundskolan. Men alla behöver kunna fungera i dagens samhälle. Då behöver de ha både praktiska och teoretiska kunskaper.

Ibland pratar man om att det är skillnad på elever och elever. De delas in i dem som är duktiga i skolan, har det i huvudet underförstått, och dem som har det i händerna, alltså är bra på praktiska saker men inte så bra i skolan.

Men är det eleverna som lyckas olika bra i skolan, eller är det skolan som lyckas olika bra med eleverna? Jag tror det handlar om det senare. Skolan har idag bättre metoder för att anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och inlärningssätt. Men ska de metoderna kunna tillämpas måste lärarna ha tid och möjlighet till det. Då behövs det fler lärare och maxstorlek på skolklasserna.

Mät på jobben#svpol

”Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb.” Fredrik Reinfeldt inför valet 2006.

Nu är det hög tid att mäta tycker jag! De mest aktuella och relevanta siffrorna som går att jämföra är SCB:s arbetskraftsundersökning från juni i år. I juni i år var 493 000 människor arbetslösa. Det ska jämföras med 421 200 i juni 2006. Arbetslösheten har ökat och det även räknat i procent.

Det är som Stefan Löfvén sa i lördags på den socialdemokratiska valupptakten i Göteborg: ”Det är dags att sluta attackera arbetslösa och börja attackera arbetslösheten.”

Med en riktig jobbpolitik som ger jobb och genom utbildning stärker människors möjligheter att ta nya jobb kan arbeslösheten minska. Minskar arbetslösheten har det en mycket positiv effekt på statens ekonomi. Kostnaderna minskar samtidigt som intkterna kan öka. Det är en vinst som kan användas för att satsa på skolan och välfärden.

Jobb är valets viktigaste fråga. Så låt oss mäta!

Biståndsministern vare sig fattig eller förtryckt #bistånd

Det är naturligtvis inte rimligt att betala biståndsministerns eller dennes statssekreterares lön med biståndspengar. Tvärtom är det ett närigt försök att tänja de internationella reglerna för vad som får räknas som bistånd. Den nuvarande regeringen har fått kritik för det förut av OECD:s kommitté för bistånd (DAC) och blivit tvungen att ändra sina beslut.

Under Allians-regeringen har biståndet fortsatt att sumera till 1 procent av BNI. Men samtidigt har olika avräkningar skjutit i höjden. Numera går ungefär var femte biståndskrona tillbaka in i Sverige. I det avseendet har Carl Bildt rätt när han säger att det är mycket som avräknas. Ja mycket, för mycket tycker många!

Det går säkert tidvis tufft till i Allians-regeringen. Men jag har ändå svårt att tro att Gunilla Carlsson har kunnat räknas som vare sig fattig eller förtryckt.

Att avräkna biståndsministerns och statssekreterarens lön är att gå långt. Minst lika långt som när regeringen fördelade ut biståndspengar till att bekosta den svenska ambassaden på Reykjavik (Island). Hela fördelningen kritiserades av DAC och regeringen tvingades att göra om reglerna.

Gunilla Carlsson har inte enbart varit biståndsminister. Hon har ingått i en regering. I en regering har alla kollektivt ansvar för de beslut som fattas. Som vice ordförande i Moderaterna får hon dessutom antas ha ett särskilt stort inflytande över regeringens hela politik. Det är alltså inte vilken biståndsminister som helst vi talar om.

Så vitt känt är det inget annat land som gjort på det här viset. Alltså tvärtemot vad Carl Bildt säger när han försöker framställa detta som det normala.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5654325

Överfokus på individer #bistånd

Regeringen formulerar i sin biståndsbudget ett delvis nytt övergripande mål för det svenska biståndet. Målet har ett olyckligt överfokus på individen. Därigenom missar regeringen att den enskilda människan är beroende av hur skeenden och processer i samhället utvecklas. Det saknas också resonemang om varför människor är fattiga och förtryckta.

I förra årets biståndsbudget fanns ett tydligt ställningstagande om att det svenska biståndet skulle fokuseras på de fattigaste länderna. Det fokuset verkar nu vara struket. Tvärtom finns det ett problematiserande textstycke som inleds: ”Länder kan inte längre enkelt delas upp i fattiga och rika.” Det känns som att både den allmänna biståndsdebatten och den mer interna debatten mellan de fyra regeringspartierna har lyckats förändra regeringens fokus, vilket är välkommet.

Därmed tycks också biståndet till Latin-Amerika få fortsätta, vilket är bra. Men det finns säkert anledning att fortsätta bevaka den frågan och hur regeringen formulerar sina landstrategier.

Anslaget för oberoende utvärdering, tidigare SADEV, minskar från 22 till 15 miljoner kr. Mot bakgrund av regeringens urusla hantering av SADEV och den minskning som nu görs måste man ifrågasätta hur seriöst intresserad regeringen egentligen är av oberoende utvärdering av biståndet.

Regeringen tänker själv slå fast Biståndsplattformen och sedan bara informera Riksdagen genom en skrivelse. Det stod klar redan i somras och nu skrivs det tydligt i budgeten. Den bristande öppenheten är beklaglig och det är tvärtemot det som sas från början om insyn och verkliga påverkansmöjligheter i arbetet med att forma Biståndsplattformen.

I budgeten slås det fast att det ska göras en översyn av hur UD:s egen biståndsverksamhet sköts. Ironiskt nog mot bakgrund av allt tal om vikten av ordning och reda så har oredan varit störst i den biståndsverksamhet som sköts närmast biståndsministern.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5650056

FN måste agera, USA besinna sig #Syrien

Världen måste få fakta om de påstådda kemvapenattackerna i Syrien! Det är inte acceptabelt om USA börjar agera på egen hand och angriper Syrien militärt. Dessutom skulle ett sådant angrepp vara mycket riskabelt eftersom det kan sätta igång en dominoeffekt av hämdattacker och motattacker. Det som händer i Syrien måste hanteras i FN och FN:s säkerhetsråd.

FN:s inspektörer under ledning av svensken Åke Sellström måste få slutföra och rapportera sitt arbete. Med det som underlag måste FN:s säkerhetsråd samlas till ett gemensmat agerande. Ryssland och Kina måste ta ansvar och inte ges möjligheten att gömma sig bakom en ensidig amerikansk militär attack.

Orimligt av Försäkringskassan

Göteborgs-Posten skriver idag om en mamma som går miste om 30 000 kr i föräldrapenning för att hon fyllt i rätt uppgifter på en blankett, men på fel sätt. http://www.gp.se/ekonomi/1.1922791-fyllde-i-fel-forlorar-30-000-kronor

Hade hon istället fått ut 30 000 kr för mycket är jag helt övertygad om att hon fått krav om återbetalning. I sämsta fall hade hon nu varit på väg mot Tingsrätten anklagad för bidragsfusk.

Försäkringskassan måste rätta till det här. Allt annat är orimligt!