Läser fler och fler som tycker att en konkurs för biltillverkaren Saab skulle vara positivt och stärkande. Senast är det KTH-professorn Pontus Braunerhjelm. En gemensam nämnare Braunderhjel med flera tycks vara en grundtanke om kreativ destruktion.
Det finns de som på fullt allvar tror på tanken om kreativ destruktion. De tar lätt på att det försätter vanliga inkomsttagare och hela familjer i kris. Att ett antal människor aldrig kommer in igen i samhällsgemenskapen igen bortser de helt ifrån.
Istället för den kreativa destruktion som Saab just nu befinner sig i på mer än ett sätt (sic!) skulle den svenska staten kunnat ta ledningen för ett strategiskt agerande. Men nu har Sverige en regering och i synnerhet en näringsminister som inte förstår sig på industri utan tycker det är viktigare att subventionera diskning och äppelplockning.
